Filmtisdag: peppen för dokumentären om Linda Ronstadt är total
"The Sound of My Voice" har nyligen visats på Tribeca Film Festival.
Första låten på Linda Ronstads debutalbum som soloartist är en cover på Bob Dylans ”Mama, You’ve Been on My Mind”. Ronstadt har döpt om den till ”Baby, You’ve Been on My Mind”, och som med så många av hennes covers blir den till hennes egen. En nästintill bättre version är Dylans, eller Johnny Cash tolkning. Linda Ronstadt hade förmågan att sjunga precis allting, i alla musikgenrer, och att det nu kommit en dokumentär med namnet The Sound of My Voice — hur romantisk titel? — gör mig lycklig och varm i hela kroppen.
Linda Ronstadt diagnosticerades med Parkinsons 2012, tre år efter att hon gjort sin sista livespelning 62 år gammal, och valdes kort därefter in i Rock n Roll Hall of Fame. Konkurrensen för alla artister som kom ur sina kokonger under slutet av 60-talet var vild, och på grund av oklara omständigheter har Ronstads artistskap fallit lite i glömska. Hon fanns däremot med i folk-rock-scenen i Los Angeles i slutet av 60-talet och början av 70-talet, och var förband åt artister som Neil Young. För en bred publik kanske hon mest är känd som en av tre artister som gjorde Trio-albumen — de andra två var Emmylou Harris och Dolly Parton.
Hon bottnade i countryn, men kunde ta sig an i princip vad som helst. Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på låtar som ”Rock Me On The Water” och “Will You Love Me Tomorrow” och funderat på varför jag inte lyssnat på mer låtar med henne. Hon är en av de många som spelat in ”I Will Always Love You”, och låtens författare Dolly Parton berättar i The Sound of My Voice hur när man älskar andras låtar och gör covers på dem precis som Linda gjorde blir de på ett sätt ens egen. Hennes fantastiska countryversioner av urkraftslåtar som ”I Fall To Pieces” och ”In My Reply” gör mig vimmelkantig.
De tidiga recensionerna och omdömena om filmen är att vi får stifta bekantskap med en sångerska som inte har några som helst divalater i sig; hon kunde nöja sig med att vara backup-sångare för Dolly Parton och var lycklig över att bara dela scen med countrygiganten. Någonting hon aldrig vek sig för var friheten att få sjunga den genre hon var intresserad av just då, oavsett om det var folk, country, rock, eller mariachi (Ronstadts familj på faderns sida var latinamerikansk) långt senare i karriären.
The Sound of My Voice visades på Tribeca Film Festival i slutet av april, och kommer att visas på amerikanska CNN (oklart varför) senare i år.