Popkultur

Popkultur

Popkultur

David Johansson skriver om senaste popkulturen

”Big Little Lies” säsong 2: vad hände egentligen?

big little lies meryl glass
David Johansson  |  Publicerad 2019-08-13 10:28  |  Lästid: 2 minuter

För alla som såg och njöt av Jean-Marc Vallées (Dallas Buyers Club, WIld) magnetiska första säsong om en grupp människor i den kaliforniska kuststaden Monterey, och tragedin som inträffar, och sedan med spänd förväntan tog sig igenom säsong två, regisserad av Andrea Arnold (American Honey, Transparent, I Love Dick), tedde det sig nog ganska märklig hur förvånansvärt inkonsekventa, om än bekanta, de sista sju avsnitten av serien kändes. Första säsongens fantastiska soundtrack var där, miljöerna var desamma, men någonting saknades. Rytmen, djupet, var borta, och saker kändes förhastade och i vissa stunder är manuset pinsamt uselt.

Alla som sett Vallées Dallas Buyers Club och Wild, samt den glimrande HBO-serien Sharp Objects, är medvetna om att det finns en distinkt stil hos regissören, som också präglade den första, 16 Emmy-nominerade säsongen. När den andra säsongen av Big Little Lies fick grönt ljus och man letade efter en ny regissör, och valet till slut föll på brittiska Andrea Arnold, informerade man henne om önskan att låta henne sätta sin prägel på säsongen i och med att man ville att Arnold skulle regissera samtliga avsnitt. Eller det var åtminstone så Arnold själv uppfattade situationen.

Egentligen hade HBO och skaparen slash showrunner David E. Kelley andra planer. Enligt källor nära till seriens exekutiva producenter togs serien ifrån Arnold i slutet av 2018, efter alla avsnitt spelats in. Det hade enligt dessa källor varit planen hela tiden, hur korkat det än låter.

Foto: HBO

Man gav alltså Jean-Marc Vallée kreativ frihet i klipprummet, där man ville att tonen han slog an i den första säsongen skulle träda fram ur Arnolds i Vallée och HBO:s ögon liknande stil. Vilket också förklarar den staccato-liknande rytmen som präglade säsong två, som faktiskt hade kunnat bli lika mästerlig som den första om 1) Arnold hade fått ha den kreativa frihet hon blivit lovad, eller 2) HBO hade haft tålamodet att vänta på att Vallée skulle bli klar med Sharp Objects och efter det återvända för att regissera även den andra säsongen av Big Little Lies.

När man hösten 2018 godkände att Arnold fick klippa serien i sin hemstad London, tillsammans med ett europeiskt team, hann hon inte färdigt med ens ett avsnitt innan hela post-produktionen flyttade hem till Vallée i Montreal. Kort därefter beställde HBO ytterligare 17 dagar av kompletterande inspelning, någonting som Arnold enligt regler från DGA (Director’s Guild of America) var tvungen att fullfölja i form av att fysiskt befinna sig på inspelningsplatsen. Väl där var hon under Vallées järnhand, och hade princip reducerats till i princip en marionettdocka, som tvingades sitta i en regissörsstol medan man följde direktiv om hur saker skulle spelas in, och vad som skulle spelas in.

Komponenterna i soppan är många och oklara: hade inte HBO, David E. Kelley, Jean-Marc Vallée eller någon annan exekutiv producent uttryckt sig under inspelningarna, när man fick se materialet dagligen? Var tanken hela tiden att föra Andrea Arnold bakom ljuset, för att man inte hade stake att säga till hennes ansikte att hon endast är där för att göra grovjobbet?

Sån här piss MÅSTE upphöra.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar